Vi vet inte idag hur vanligt det är att detransitionera. Det finns en svensk studie som ofta blir refererad till och som säger att det är 2,2% som ångrar sin transition. Problemet med denna studie är att den räknar bara in de som kom så långt i sin process att de ändrade sitt kön juridiskt, och senare ansökte om att få ändra det tillbaka. Den typen av statistik utesluter alla de som inte kom så långt att de ändrade könet juridiskt, och alla de som detransitionerat men ej ansökt om att få ändra tillbaka.

En annan svaghet med denna studie, och andra av samma slag, är att de är äldre. Den svenska studien sträcker sig bara fram till 2010. Det är innan vi såg en kraftig ökning av remisser till transvården som började strax efter 2010. Dessutom var patientgruppen förr till större del en majoritet vuxna transfeminina. Idag är majoriteten unga transmaskulina.

En nyare amerikansk studie från 2015 med över 27000 svarandes visar att så många som 8% detransitionerar vid något tillfälle. Det är troligt att den siffran ger oss ett mer realistiskt tal.

Men även om det gjorts ett fåtal studier har alla svagheter, samtidigt som det hänt mycket på kort tid. Det finns anledning att tro att andelen som detransitionerar har ökat bara de senaste åren och fortsätter att öka. Information om detransition var väldigt knapphändig innan 2015, och få hade då hört talas om alternativa sätt att hantera svår kroppslig dysfori med annat än medicinsk behandling. Idag är kunskapen fortfarande låg inom vården, men mer information går att finna på nätet. Samtidigt har Sociala platformar för detransitionerade som tidigare bestod av väldigt få medlemmar vuxit exponentiellt bara de senaste åren.