Sätt att hantera dysfori

Sätt att hantera dysfori

Det finns sätt att arbeta med dysfori, annat än att påbörja medicinsk transition. Det kan vara till nytta för dig som går i tankar om att påbörja transition men är öppen för att pröva andra sätt först. Eller för dig som detransitionerat men fortfarande lider av dysfori. Det finns ingen step-by-step guide eller studie som visar vad som funkar för alla, det kan vara väldigt individuellt. Men här följer några tips och råd som vi tror kan ha effekt.

Använd kroppen i sammanhang där kön spelar mindre roll

Är din dysfori konstant eller finns det miljöer eller sammanhang där dysforin känns mindre illa? Eftersom dysforin rotar sig i en stark obekvämhet i kroppen kan det finnas en god poäng i att finna situationer där kroppen har en mer praktisk eller fysisk funktion, som inte är relaterat till kön. Det kan vara att hålla på med en sport eller aktivitet man tycker om där det är mer fokus på vad kroppen klarar av och inte hur den ser ut. Eller att ha ett arbete som är mer praktiskt eller kreativt inriktat, snarare än något som handlar om presentation och direkta sociala interaktioner med främmande –  som kan göra en väldigt medveten om sitt utseende eller hur en uppfattas i andras ögon.

Om du känner att dysforin kan variera i olika sammanhang, träna gärna på att identifiera när det är illa och när det känns mer okej. Målet är att dysforin inte ska begränsa en i vardagen, men lider man av svår dysfori kan det vara en bra idé att börja med att begränsa miljöerna så gott möjligt till sammanhang där dysforin är en mindre distraktion.

En ensam ö

Det här är en tankeövning för att förstå om det finns miljöfaktorer som bidrar till själva dysforin. Föreställ dig att du var ensam på en öde ö. Det finns inga människor att interagera med, du är helt ensam. Hur tror du att du hade känt om kroppen? Hade dysforin varit lika stark? Tror du att dysforin är helt och hållet kroppslig dysfori, eller finns det ett element av social dysfori som förstärker den kroppsliga?

Gå vidare med att tänk på ett specifikt tillfälle när dysforin har varit som värst. Fundera över om det fanns folk kring dig som triggade den på något vis. Fundera över om det finns något med den situationen som kan kopplas till ett trauma eller en tidigare obehaglig situation. Fundera också över om du hade mycket ångest eller var i en djupare depression vid det tillfället.

Både trauma, ångest och depression är alla saker som kan göra dysfori värre. Vi får ofta höra att det är omvänt, men det finns också de som förklarat att när de när de tog tag i underliggande problem och fick hjälpt med de, hade det också en positiv effekt på själva dysforin.

Identifiering, dysfori och förväntan på transition kan hänga ihop

De flesta av oss föddes inte med dysfori över kroppen, även om många av oss har tidiga minnen av att vara obekväma i våra kroppar. Fundera gärna över när obehaget över kroppen övergick till svår könsdysfori. Finns det ett samband mellan det och tidspunkten du förstod att du hade en annan könsidentitet än ditt födelsekön? Blev det värre när du kom ut och började med social transition? Hur var dysforin efter att du mentalt bestämt dig för medicinsk transition?

Här finns en guide skriven av en detransitionerad som går in på det här temat, och hur man kan jobba mentalt med det: Alternatives to transition, a step-by-step guide to thinking your way out of dysphoria without repressing it.

Annat
I den här enkätundersökningen ”Female Dysphoria Management Survey” svarade 359 AFABs på vad som fungerade för de som alternativ till medicinsk transition. Läs gärna undersökningen och se om du kan finna något som du tror kan fungera för dig.